söndag, 1 november, 21:02
Där jag bor har vi ett jättefint soprum där man kan källsortera sina sopor. Och jag har alltid varit en militant källsorterare. Dock är det så att nästan varje gång jag kommer ner i soprummet så får jag en hjärtinfarkt på allt som är felsorterat, och jag undrar om gemene man på något sätt är efterblivna. Det ligger gardiner i tidningsåtervinningen, glasakvarium bland hårdplasten, en trasig hårfön bland kartonger. Stekpannor i glasåtervinningen och gud vet vad. Många människor verkar sortera sina sopor hemma, lägga allt i samma påse och sedan tröttna när de kommer ner till soprummet och lägga hela den blandade påsen där de tycker passar. Andra lägger saker lite här och där efter eget tycke och smak.
Om man inte orkar eller vill eller kan sortera sina sopor så går det utmärkt att lägga dem på “övrigt brännbart” avfall eller alternativt bland grovsoporna. Det hjälper liksom ingen att sortera om man gör fel, då kan man hellre låta bli. Så om du inte vet om du ska lägga din gamla stekpanna bland hårdplasten eller ofärgat glas så får du kanske tänka till lite.
Det allra senaste och som nu har fått mig att faktiskt ge upp är att man på vår gata inte längre får lämna matavfall för kompostering/rötning. Detta på grund av att många inte använder de speciella nedbrytbara majspåsar som krävs för att det ska gå att kompostera. Nej folk använder vanliga plastpåsar, och hyresvärden får betala böter till renhållningsföretaget varje gång det hittas plastpåsar bland matavfallet. Detta har nu helt enkelt blivit för dyrt för hyresvärden så istället drar man alltså in de bruna kärlen för matavfall. Extremt tråkigt, och snart börjar man väl hitta matavall bland returpapperet, ofärgade glasen och hårdplasten.
Nej, jag ger helt enkelt upp. Jag kan inte rädda världen själv. Från och med nu slänger jag alla mina sopor bland övrigt avfall och skiter i det här. Jag orkar inte stå därnere och ondgöra mig varje gång jag ska slänga soporna.
lördag, 10 oktober, 06:33
Jag röker ju (igen) och nu när jag skulle köpa cigaretter på väg hem från jobbet så upptäckte jag att det numer bara ingår 19 stycken i ett paket. Och priset har sänkts från 50 kr till 47,50. Kan någon klok människa förklara vad det är som pågår?
Är det meningen att man ska röka mindre? Om man nu röker ett paket om dagen så minskar man sin konsumtion med 1 cigarett?
Googlade lite och det enda jag hittade var ett rykte om att tobaksbolagen behöver betala mindre skatt om det är 19 cigaretter i stället för 20 i paketet.
Nå hursomhelst verkar det ju helt upp åt väggarna. Som ett aprilskämt som gått snett.
lördag, 10 oktober, 06:26
Hej hopp vad tiden går, det var ett tag sedan jag skrev något. Brukar bli så när höstmörkret lägrar sig. Men nu ska jag försöka komma med lite mer frekenta uppdateringar igen. Hoppas jag i alla fall.
tisdag, 1 september, 19:45
Idag har jag varit på ett litet äventyr. Jag åkte ut med Stefan till Arlanda för han skulle ut till uniformsförrådet och hämta ny uniform och då passade vi på att fika på den gamla Jumbojeten som numer står uppställd som ett vandrarhem. Själva fikat var väl tråkigt, maskinpulverkaffe och plastad mazarin men själva vandrarhemmet verkade trevligt ändå. Men ganska dyra rum om jag ska vara ärlig.
Efter detta så kände vi för att göra något mer, något annorlunda så vi började kika på bilkartan och fick syn på att vi inte var så jättelångt ifrån Skokloster. Iallafall som det såg ut på kartan. Så vi satte iväg och det tog allt sin lilla tid för det var nog en tre mil dit åtminstone, men fram kom vi. Så vi gick runt litegrann i ägorna och jag fotade en del. Vi kollade även in gratisutställningen som fanns på bottenvåningen i slottet men hoppade över guideningen för vi är ju inte lika slottsintresserade som t ex Jonas. Men som sagt vi gjorde något helt annorlunda och jag fick fota lite. Vi får se om jag får upp några bilder på Istock, det bör kunna bli ett par stycken ialla fall.
fredag, 28 augusti, 15:06
Jaha, här märker jag att jag inte bloggat på ett tag. Har kommit åter från Norrland och börjat jobba igen. Känns ju lite tungt första veckan efter semestern. Ska jobba natt nu hela helgen och känner mig inte supertaggad men det får gå.
Jag har fotat som en tok senaste tiden och har personligt rekord på antal uppladdade bilder till Istockphoto. Tror jag är uppe i 59 stycken för Augusti. Det är så mycket roligare att ladda upp sen jag blev exlusiv då inspektionstiden är så kort. Man slipper vänta i en vecka för att få veta om bilden är godkänd, oftast går det på mindre än ett dygn. Sen börjar jag väl märka en liten ökning i försäljningen också. Sommarmånaderna är ofta tröga, men nu börjar det komma igång.
Nej, jag får väl göra mig i ordning för en natt på jobbet. Jag får återkomma med lite Norrlandsbilder framöver.
torsdag, 6 augusti, 18:16
Igår när jag åkte och hälsade på brorsan så passade jag på att ta en sväng förbi mitt barndomshem i Vibbyn utanför Boden. Egentligen så har jag två barndomshem där, ett på varje sida av ån. Det ena är pappas och det andra dit vi flyttade när mor min träffade en annan man, på andra sidan av byn. Nå hursomhelst, pappas gamla gård, som jag tyvärr sålde för tio år sedan åkte vi först förbi och hur där såg ut. Väldigt igenvuxet, gården full med bilar och huset helt vanställt med nya fönster och dörrar lite här och var som inte matchade någonting och allt såg väldigt ofärdigt ut. Det är ju inte mycket att göra åt men jag kände mig lite som Selma Lagerlöf som bestämde sig att köpa tillbaka sin barndomsgård när hon blev känd författare. Så nån gång när jag blir känd på något sätt får jag väl göra det. Eller kanske inte?
Nåväl efter att ha åkt runt lite där på “Vibby-ören” eller “Eurn” som det också kallas så åkte vi över till andra sidan, passerade min farbrors hus som nu också har ny ägare och där såg det om möjligt ännu värre ut. Skrotbilar och bussar och gud vet vad precis överallt. Det värsta jag sett på länge om jag ska vara ärlig. På toppen av flaggstången vajade en Sydstatsflagga eller något liknande. Nästa hus “Johanssons” stod helt övergivet och igenvuxet, såg ut som Bates motell. Sedan kom då mitt andra barndomshem “Perssons” och där var iallafall någårlunda ordning och reda. Men kornboden såg ut att vara på väg att rasa vilken minut som helst.
Nåväl, saker och ting förändras ju förstås men man har ju en minnesbild av hur det såg ut förr i tiden så därför blir man väl lite chockad när man inte varit där på många år. Det som störde nästan mest var ju hur igenvuxet allt har blivit när ingen brukar marken. I stället för de öppna landskap jag minns så var det bara som en skog överallt, gick knappt att se gårdarna på sina ställen. Men nu har jag iallafall sett stället igen, det får nog gå tio år till nästa gång tror jag.
torsdag, 6 augusti, 00:20
Naturligtvis ska jag även visa en bild på brorsan, Jörgen och hans tjej Sara. Ingen av dem vill så gärna vara med på bild men den här blev så spontan och glädjefull att jag visar den även om Sara kanske är lite i skuggan. Men jag gillar bilden.
|
|