fredag, 24 oktober, 20:57
En bild från i somras då jag var uppe och hälsade på släkten i Norrbotten. Detta är ön Sandskär i Haparanda skärgård. Känns lite långt borta nu i ett blåsigt och kallt Oktober.
fredag, 18 december, 20:09
Just nu befinner jag mig uppe i Norrland, i Boden. Min mamma gick bort för tre veckor sedan och i morgon Lördag så har vi begravning. Så den här “hemvändarresan” blev väl inte den roligaste man kan vara med om såhär alldeles före jul. Men, det är tyvärr tidens gång. Tyvärr är man aldrig riktigt förberedd på sådana här saker även om man tror det.
Det känns ganska tomt att komma “hem” och så finns inte mamma där, som hon alltid har gjort innan. Troligtvis kommer jag nog inte åka till Boden lika frekvent som tidigare i framtiden men jag har ju mina bröder med brorsbarn i trakterna så nu kanske jag får en chans att hälsa på dem istället i lite längre perioder än vad det blivit hittills då alltid mamma har varit navet för mina Norrlandsbesök tidigare.
Nu ska jag nog gå och lägga mig och sova ordentligt för imorgon blir nog en av de tuffare dagarna i mitt liv skulle jag tro.
Jo, förresten. Om inte publiceringsdatumet har blivit ändrat så kommer jag att vara med i Expressens söndagsbilaga nu på söndag i ett reportage om mäns oro så håll utkik efter det! Jag ska försöka återkomma på söndag när jag vet om det kom med eller inte…
torsdag, 6 augusti, 18:16
Igår när jag åkte och hälsade på brorsan så passade jag på att ta en sväng förbi mitt barndomshem i Vibbyn utanför Boden. Egentligen så har jag två barndomshem där, ett på varje sida av ån. Det ena är pappas och det andra dit vi flyttade när mor min träffade en annan man, på andra sidan av byn. Nå hursomhelst, pappas gamla gård, som jag tyvärr sålde för tio år sedan åkte vi först förbi och hur där såg ut. Väldigt igenvuxet, gården full med bilar och huset helt vanställt med nya fönster och dörrar lite här och var som inte matchade någonting och allt såg väldigt ofärdigt ut. Det är ju inte mycket att göra åt men jag kände mig lite som Selma Lagerlöf som bestämde sig att köpa tillbaka sin barndomsgård när hon blev känd författare. Så nån gång när jag blir känd på något sätt får jag väl göra det. Eller kanske inte?
Nåväl efter att ha åkt runt lite där på “Vibby-ören” eller “Eurn” som det också kallas så åkte vi över till andra sidan, passerade min farbrors hus som nu också har ny ägare och där såg det om möjligt ännu värre ut. Skrotbilar och bussar och gud vet vad precis överallt. Det värsta jag sett på länge om jag ska vara ärlig. På toppen av flaggstången vajade en Sydstatsflagga eller något liknande. Nästa hus “Johanssons” stod helt övergivet och igenvuxet, såg ut som Bates motell. Sedan kom då mitt andra barndomshem “Perssons” och där var iallafall någårlunda ordning och reda. Men kornboden såg ut att vara på väg att rasa vilken minut som helst.
Nåväl, saker och ting förändras ju förstås men man har ju en minnesbild av hur det såg ut förr i tiden så därför blir man väl lite chockad när man inte varit där på många år. Det som störde nästan mest var ju hur igenvuxet allt har blivit när ingen brukar marken. I stället för de öppna landskap jag minns så var det bara som en skog överallt, gick knappt att se gårdarna på sina ställen. Men nu har jag iallafall sett stället igen, det får nog gå tio år till nästa gång tror jag.
onsdag, 5 augusti, 23:26
Jag har ju åkt “hem till Norrland” på semester. Idag så hälsade jag på brorsan som bor i Sangis lite norr om Kalix. Jag har inte varit där sedan förra sommaren så det har ju hänt en hel del. Brorsbarnen har ju växt som ogräs till exempel. Naturligtvis hade jag kameran med och fotade loss som vanligt. Undrar om brorbarnen vet att jag är en riktig farbror till dom och inte bara en fotofarbror? Jag bjuder på lite porträttbilder på dem här. David, Gustav och Elias.
|
|
